30 november

Diabetes, diabetes, diabetes....
Den försvinner aldrig och den finns med hela tiden. Den är med i min vardag, på gymmet och i förhållande. Ibland undrar jag hur min sambo står ut när han kommer hem trött från jobbet till en sur flickvän som har ett lågt blodsocker. Det är ett av symtomen på lågt blodsocker. Jag har en tendens till att bli riktigt sur och ha ett svängigt humör innan blodsockret stiger igen. Men tillbaka där vi var i början, ibland skulle jag vilja gömma mig och komma fram när diabetesen förvunnit, men tror NI det finns en chans att de kommer komma på ett botemedel till diabetes? Nån gång kanske. Men inte så länge jag lever! Att leva med diabetes är en ständig kamp, en kamp att sköta diabetesen och att hålla humöret uppe och inte vara ledsen, för vad hjälper det? Inte hjälper det mig iaf. 
En dag då jag verkligen var glad och struntade i diabetesen, hade ett blodsocker på 26 när jag gick av flaket och låg även högt under hela dagen/natten. Det bästa av allt var att jag inte hade några biverkningar så som huvudvärk och illamående eftersom det är vanligt då jag ligger högt i blodsocker. 
 

-A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0